det finns dagar då jag känner piss, det finns dagar då jag bara vill gråta, det finns dagar jag bara vill falla ihop, det finns dagar då jag blir så jävla förbannad! Jag undrar vart det här ska leda.. Bara du är vid min sida så faller jag, bara du pratar med mig så tror jag jag ska sjunka.. Men det värkar va svårt för dig att förstå, du förstår nog inte hur ont det gör i mig när du gång på gång gör mig kär, och så ligger jag här likt förbannad varje kväll och gråter.. Visst visst, jag gör också fel, jag har också mina onormala dagar.. Men den dåliga dagen inträffar aldrig när du är vid min sida.. Du har förklarat flera gånger att det inte är rätt att jag ska vara ledsen.. Men det är inte så lätt... För bara jag tänker på dig så blir jag rädd. Att allt ska gå åt helvete rent ut sagt och att ingen ska gå.. Att jag ska förlora dig och att inget kommer bli sig likt igen..
I mina tankar ser jag dig som en framtid för mig, för även om det är målnit på himmelen så ser jag ändå dig, mitt solsken!
Allt gick så bra tills jag insåg att jag tror nog inte det här kommer få ett lyckligt slut ändå..
Och när jag sitter här nu och skriver det här så rinner tårarna men jag måste ändå få ut det någonstans. Så ni kanske också varit med om samma sak...? :(
Jag förstår er, här går man och blir kär.. Men det är inte alltid så lätt som alla säger.. Att man blir kär sen är man helt plötsligt tillsammans ? Det är inte så.. Och det gick såå långt nu.. Visst har jag känt att vissa gånger kommer inte det här gå över huvudtaget och vissa har jag faktiskt trott det...
Det gick dagar, det gick veckor, & tillochmed månader. Men inget händer... Och nu står jag här idag och har samma jävla känsla till dig som första dagen !?
Men nu orkar, eller rättare sagt vågar jag inte ta fler steg.. Om du nu vill att det ska bli något får du visa det.. För jag vågar inte.. Det är för svårt att förstå! :'(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar